Jag, en sockermissbrukare

Jag läser boken Vitt begär och mår illa. Vet inte om jag klarar av att läsa klart den. Fick ett hårt slag i magen och känner igen mig i nästan varenda rad. Jag hoppas att jag också klarar av att ta mig ur det här någon gång. Jag har alltid skyllt på att jag har dålig karaktär, men jag kanske ska börja kalla det för vad det egentligen är. En sjukdom. Jag fattar bara inte varför alla andra klarar av att ta sig ur sitt beroende bara för att dom bestämt sig. Jag har OCKSÅ bestämt mig, men det hjälper ju faan inte! Jag äter liksom utan att tänka före. Och sen kommer ångesten som ett brev på posten. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt att NU får det vara nog! Och ändå faller jag hela tiden tillbaka. Sorgen över att aldrig mer får få äta socker är så extremt stor att den hela tiden tar över. Jag har så svårt att tänka mig ett liv utan smågodis. Jag skulle nog kunna avstå allting annat bara jag fick äta smågodis. Men, NU FÅR JAG JU INTE DET. SKA INTE DET!!!