Jag tappar ständigt nyckeln igen!

Hur många gånger jag har bestämt mig vet jag inte, men jag vet att jag misslyckats lika många gånger. Och även om jag vet att jag gör fel val, så går det liksom inte att stoppa. Nu har jag dessutom insett att jag måste ta tag i det här helt ensam. Familjen är ingenting att luta sig mot, eftersom dom alla går i mitt ledband och aldrig säger emot mig. Mitt ord är deras lag (typ). I alla fall när det gäller baka och handla onyttigheter. Jag behöver låsas in i ett hus i skogen långt ifrån allt. Känner mig som världens mest misslyckade. Vad är det för fel när man inte kan låta bli fast man vet att det bara förstör?