Nu kom den igen. Varje gång med sån intensitet att jag alltid tror att det är något annat. Jag tror aldrig att jag vänjer mig vid det här. Rätt var det är så känns det som att någon står på mitt bröst. Benen skakar och axlar och armar värker. Ibland blir det bättre av att promenera, ibland inte. När jag fick diagnosen för 3 år sedan förstod jag inte riktigt det där med kronisk. Nu har jag insett att jag alltid kommer att få dras med det här. Tur att det brukar bli bättre på våren och sommaren.
Hur långt är det kvar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar