Framme i Köping

Det är första gången på 5 år som jag och tjejerna åkt tåg hit. I mitt gamla liv, före bästa sambon, så var vi här flera gånger i månaden för att slippa vara hemma. Varje gång vi skulle hem var känslan den samma. Ville bara inte. Ett tag funderade jag t o m på att flytta hit. Men, sen dök sambon upp och allting förändrades. Nu undrar jag om jag verkligen klarar av att vara hemifrån utan honom i 55 timmar. Vilken tur att livet kan ta såna vändningar till det bättre! :-)