1 år av ständig saknad!

Jag minns min pappa.........

Mitt första minne är skorpor och mjölk sent på kvällen när han kom från jobbet.
Jag var inte mer än ett par år.

Några år senare minns jag att han låg på köksgolvet och lekte med en kattunge som vi absolut inte skulle behålla.

Självklart blev han kvar.

När jag var 12 tapetserade han mitt rum i BlåVitt, fast han påstod att vi var födda AIK-are.
Men han gjorde det för att det var så jag ville ha det.

När jag var 15 fick han fara Ljusterö runt mitt i natten och hämta mig och min moped som inte alltid fungerade som den skulle.

Senare i livet har han alltid funnits där. Även när jag egentligen borde varit vuxen nog att ta hand om mig själv.

Det är så mycket man tar för givet.
Som att man alltid ska ha sina föräldrar.
Nu är pappa borta och jag kommer aldrig att
vänja mig vid det.