Ensam mitt i livet ......

eller åtminstone på nätterna när jag inte kan sova. Har haft ett par nätter nu där jag somnat framåt 4-tiden. Det är mycket som hinner snurra runt i huvudet då. Jag har kontaterat att: Jag saknar pappa, Att jag inte kan njuta lika mycket av "ledigheten" längre, Att mitt sociala kontaktnät är mindre än vad det någonsin varit tidigare. Det märks väldigt tydligt nu när jag letar personer till mitt "plastburkande". Jag har inga jag naturligt kan fråga. Jag tog ett beslut för ett antal år sedan att koppla bort dom sk vänner som aldrig hörde av sig. Vissa blev iofs glada när jag hörde av mig, men i längden orkar jag inte vara den enda som bryr mig och håller kontakten. Är tydligt i en svacka just nu och ingenting är sådär jättekul. Inte ens dagens shopping i Barkarby gav den där riktiga kicken.