Och energin bara försvann

Igår på dansgolvet kändes det som om jag hade all energi i världen. I morse fanns det inget kvar. Det var bara att lämna in, ligga kvar och vänta på att få tillräckligt mycket ork för att gå upp och äta något. Att det växlar så snabbt och så extremt är det som jag tycker är jobbigast med den här sjukdomen. Det går ju inte att planera någonting. Inte ens från dag till dag. Det är skitjobbigt!