Så här på årets första dag. Barnens pappa skulle ha fyllt 50 år idag. Jag borde ha köpt gravljus och vi borde ha gått till minneslunden. Det är väl liksom mitt ansvar att hålla barnens minne av sin pappa vid liv? Jo, vi pratar ju om honom ibland, men barnen har inte så stort behov av det verkar det som. Det kanske kommer när dom blir äldre. Och då kan dom ju välja sitt eget sätt att minnas.
1 kommentar:
Ha inte dåligt samvete.
Man kan tänka på sin pappa utan att gå till en grav och tända ljus.
Låt tjejerna styra lite.
Gott Nytt År Cecilia!
Skicka en kommentar