Att vakna och inte veta hur man mår.....

Jag har haft två rätt så jobbiga kvällar/nätter i rad nu. Den där värken i bröstbenet som inte vill ge sig. När Endometriosen slår till samtidigt, vilket sån tur var inte händer så ofta, då är det riktigt jobbigt. När morgonen väl kommer så känns det knappt som man sovit alls. Har dessutom haft mycket tankar hos mamma (och pappa) dom här dagarna. Igår skulle dom ha firat sin 55-åriga bröllopsdag. Men hon fick ju åka till minneslunden och lämna blommor istället. Syrran underhöll henne igår och vi ska dit och fika idag. Det är jobbigt med alla speciella dagar första gången dom kommer!