Vad gör jag egentligen på jobbet?

Varför går jag överhuvudtaget hit? Det är den stora frågan just nu. Jag har ångest redan kvällen innan. Resan hit går bra. Den dränker jag i hög musik från min Ipod. Idag var det Magnus Uggla som faktiskt fick mig att skutta en liten stund. Börjar med en pratstund med trevligaste kollegan (nästan den enda som går att prata med faktiskt) Sen tar det liksom stopp. Resten av dagen går ut på att försöka se ut som om man gör något vettigt. I själva verket så tar oftast värken i kroppen över. Idag satte den in redan kl 10 :-( Ska försöka göra något av det vi fick träna på på kursen igår. Att sitta rätt. Det är inte helt lätt faktiskt. Nu är det ju bara 5 veckor kvar till chefen räknar med att jag ska vara friskt och börja jobba som vanligt. I själva verket har jag helt andra planer. Jag hoppas på att fortsätta på 50% året ut och då ska jag lägga om tiderna så att jag jobbar 4 kortare dagar. Förhoppningsvis hinner jag gå hem innan den värsta värken sätter in. Egentligen önskar jag att jag kunde göra något annat. Men söka jobb med en kroniskt sjukdom är nog inte helt lätt. Ibland har jag funderat på att plugga något, problemet är att jag inte vet vad. Jag får nog vänta till min kompis blir färdig studievägledare om 2 år så kan hon hjälpa mig att välja. Ja, livet är verkligen inte alltid lätt. Jag börjar på något sätt tycka att jag fått min beskärda del nu. Hade jag inte haft den grundtryggheten jag har i världens bästa sambo så vetefasen hur det hade gått. Han har hållit mig upprätt dom senaste 4 åren. Jag är honom evigt tacksam för att han alltid finns när jag behöver honom!