Igår....

avverkade jag min första officiella sjukdag med fibromyalgi. Jag har ju varit hemma tidigare pga att jag mått pest, men då har jag aldrig vetat varför. Idag är jag tillbaka på jobbet och det känns skönt att det bara blev en dag. Jag har lärt mig att försöka känna efter ordentligt på morgonen för jag mår oftast lite halvkasst när jag vaknar. Det tar ett tag innan kroppen kommer igång och oftast känns det bättre när jag kommit ut och iväg. Igår morse var dock en sån morgon då jag kände att ingenting skulle hjälpa. Jag var uppe tills barnen gått iväg till skolan, sen somnade jag om i ett par timmar till. Tack och lov att barnen blivit så stora att dom tar sig till och från skolan själva. Det är faktiskt skönt att ha självständiga och något större barn. Jag som trodde att jag skulle sakna bebistiden något alldeles enormt. Jo, jag kan sakna det där bebisgosandet ibland, men då finns ju Buddha sån tur var. Han är värsta gosigaste bebisen! Iallafall ett tag till, men snart blir han också stor och vill absolut inte bli kladdad och pussad på av någon gammal tant. Ja ja, sånt är livet!