Nu är det bara 1 vecka kvar!!

På årets, utan tvekan, värsta och tråkigaste månad. Ja, jag vet att jag tjatar, men det ska blir så skönt att få blicka in i februari. Jag kämpar med näbbar och klor för att inte hamna i den där jobbiga depressionen som infallit sig samtidigt som mörkret dom senaste åren. I år har det gått förvånansvärt bra, men som det ser ut nu så vill jag inte blåsa "faran över" riktigt än. Jag hoppas verkligen att jag slipper, men jag känner att den ligger och lurar. Tröttheten finns där hela tiden och varje morgon när jag ska gå upp så tar det emot så mycket! Det kan iofs bero på att jag inte har så värst stor lust att jobba längre. Har varit hemma ett par dagar den här månaden, och så snart jag på morgonen bestämt mig för att inte jobba så känns allting så mycket bättre. Vet inte vad jag ska göra åt det? Det är otroligt jobbigt och frustrerande att bli upprörd och irriterad på folk hela tiden. När cheferna tror att dom är oumbärliga och beter sig som idioter då blir jag riktigt förbannad faktiskt. Samtidigt så vet jag att det blir svårt att hitta ett jobb som går att jämföra med det här när det kommer till arbetstider, frihet och kollegor. Ja, inte vet jag? Det är en rävsax och jag antar att jag kan hålla ut ett par år till. När barnen blir lite större och klarar sig mera själva så behöver jag inte tänka lika mycket på arbetstider och avstånd. Fast min högsta önskan är förstås att få bli hemmafru med massor av pengar, men det kan man väl glömma antar jag.